Ska det vara nödvändigt kan man tänka. Kanske inte, men det är ett trevligt sätt att dela sina tankar.
Jag bor här, men min underbara kärlek, mannen i mitt liv. Min tvillingsjäl. Han som räddade mig från ett liv i ensamhet.
Det fanns en tid då jag tänkte, hade till och med accepterat, att jag skulle leva mitt liv ensam. Mer eller mindre 25 år som singel, kan göra att man hamnar i de tankarna.
Men livet ville annorlunda. Ödet ville annorlunda. Själen visste det, men inte jag, inte då. Det tog sedan ett tag innan jag förstod att det var så det var menat.
Nu är jag här, 54 år, arbetar halvtid som sekreterare åt mannen i hans marina, utbildar mig inom astrologi och healing- och energiterapeut, läker mig kropp steg för steg, ägnar mig åt träning, barnbarn, sömnad och mycket mer. Havet är mitt hjärta, djur och natur, engelska mysmordserier, hunden... Människor är trevligt, men djur är underbart.
